Jag ser mitt liv precis som när jag gör en film. Det är som om kameran börjar gå när man föds och sedan visar ens eget perspektiv - helt unikt i hela universum. Ens alldeles egna perspektiv. Men inte bara det. I en film finns en kvinnlig och en manlig huvudrollsinnehavare.  Ibland finns där en skurk och dessutom biroller och statister. Men i sitt eget liv gör man ju sin egen film. Men har själv huvudrollen - du i ditt liv liksom jag i mitt. Det intressanta är att vi kan välja hur manuset ska se ut, det inser jag mer och mer. Ofta kan vi själva bestämma om vi ska vara hjälten eller den som förlorar allt. Man väljer precis som en manusförfattare. Man skapar sin egen dialof, sina egna svar alltihop. i sin egen film är man både författare, regissör och producent. allt på samma gång. Man väljer sina bästa vänner. Man väljer platserna också, liksom handlingen och kärleken. Alltihop. Och kamerorna går just nu. Med dina ögon ser du allting ur ditt perspektiv - så du får chansen att vara kameraman också.  Du väljer vad su ska fokusera på, vilka detaljer du ska zooma in eller hålla i bakgrunden. Allt.

Detta komer ifrån en bok som jag läste för några år sen. just detta jag har skrivt ner satte sig på min hjärna.. och det låter så underbart..

/L