Jag tycker att det är ganska konstigt att man inte kan säga till någon vad man har gjort för fel. Att man kan säga varför man gör en viss sak men inte vad personen egentligen har gjort. Detta har lämnat mig med en massa frågor och egentligen bara ett svar, det enda svaret jag inte ville ha. Det enda jag inte ville och jag sa att vi kunde lösa det och de menade jag, med tanke på vad de va som hade hänt.

Allt är fortfarande så förvirrande men jag förstår om du inte vill prata med mig om detta, jag va inte rätt för dig och du ville inte ödsla mer tid på mej, synd. Det finns nog ingenting jag kan göra, problemet är att mitt hjärta vill inte gå vidare. hur mkt jag än försöker glömma så kan jag inte, du va den enda personen som jag känner att jag saknar.. på riktigt jag har gråtit många gånger men den här gången var det äkta. Jag sa att jag älskade dej, och jag menade de och nu är de fösta gången jag faktiskt gör de, det inser jag nu. Försent som vanligt.

Men det finns säkert ingenting jag kan göra, men jag orkar inte längre gå utan svar...